Hanna Persson
Igår träffade jag min goa vän Hannipie. Med henne kan man prata om allt. Vi pratade om allt och lite till. Hade ju inte träffat varandra sen oktober. Att prata med varandra över telefon är ju liksom inte samma sak. Vi hade en hel del att ta igen. Mysigt var det, extra mysigt med lite fika. Blev rätt nöjd med mina skapelser, se här nedan.
Ännu en hockeymatch var det ju dags för igår också. Jag insåg hur mycket man egetligen offrar för sm-slutspelet i hockey. När det gäller mig så känner jag att jag sätter hockeyn framför min egen hälsa. Istället för att gå upp till sporthallen och träna basket så hamnade jag i soffan mumsandes på godis. Att äta taco på en tisdag hör inte heller till vanligheterna men "är det slutspel så är det". Nåja, det kan ju inte vara för alltid. Det blir max sju matcher. Det är nog både spelarna och min hälsa tacksamma för.
När man är mellan två jobb så kan man njuta lite mer av sin ledighet. Man vet liksom att den inte varar för evigt och blir därför inte så jätterastlös. Bara lagom rastlös. Igår upptäckte jag dock att om jag går upp tidigt så får jag mer gjort och dagen känns längre. Nähä? Grattis till mig. Det jag vill få sagt är bara att det är slut på snosandet som slutar med frukost runt lunchtid.
I måndags träffade jag också några gamla Branästomtar, riktigt mysigt var det. Var så mysigt att jag tror jag vill träffa dem snart igen. Blev en grillpremiär ute på Hammeröa med mycket skratt och en astmaattack.
Nu tycker jag att det har blivit mycket snack om vad jag har gjort, känner därför att det är dags att leva i nuet. Dags att packa kappsäcken inför helgens äventyr!
L.
Ännu en hockeymatch var det ju dags för igår också. Jag insåg hur mycket man egetligen offrar för sm-slutspelet i hockey. När det gäller mig så känner jag att jag sätter hockeyn framför min egen hälsa. Istället för att gå upp till sporthallen och träna basket så hamnade jag i soffan mumsandes på godis. Att äta taco på en tisdag hör inte heller till vanligheterna men "är det slutspel så är det". Nåja, det kan ju inte vara för alltid. Det blir max sju matcher. Det är nog både spelarna och min hälsa tacksamma för.
När man är mellan två jobb så kan man njuta lite mer av sin ledighet. Man vet liksom att den inte varar för evigt och blir därför inte så jätterastlös. Bara lagom rastlös. Igår upptäckte jag dock att om jag går upp tidigt så får jag mer gjort och dagen känns längre. Nähä? Grattis till mig. Det jag vill få sagt är bara att det är slut på snosandet som slutar med frukost runt lunchtid.
I måndags träffade jag också några gamla Branästomtar, riktigt mysigt var det. Var så mysigt att jag tror jag vill träffa dem snart igen. Blev en grillpremiär ute på Hammeröa med mycket skratt och en astmaattack.
Nu tycker jag att det har blivit mycket snack om vad jag har gjort, känner därför att det är dags att leva i nuet. Dags att packa kappsäcken inför helgens äventyr!
L.
Kommentarer
Trackback
