Vecka åtta

Tänkte på hur bra förra veckan var. Men jag tänker inte skriva och skryta om den.

Jag visar det med bilder istället.

Varsågod och njut, precis som jag gjorde förra veckan.

 Huligan i Wolfpack

 Massage på jobbet


 Semmel-frosseri

L.


Host*

Hostmedicin. Te. Citron. Pro Viva. Nu ska den förbannade förkylningen som inkluderar den j*vla hostan gå över!

När man väl är ledig och får sova så kan man inte. För då vaknar jag var tionde sekund av hostan som river i bröstet. Unfair.

Har varken tid eller lust att vara sjuk, fast det har man väl aldrig. Men ändå. Onödigt, töligt och bara allmänt tråkigt. Vill inte hänga i soffan och glo på det 2578:e avsnittet av Hem till gården.

Tur att jag ska ut och äta lunch med Nisse sen, så man får skvallra lite om all möjlig skit.

Hoppas, hoppas, att vi kommer iväg till Sälen på lördag. Imorgon ser jag framemot en frukostdate. Mysigt värre.

Sista orden går till Peter Forsberg och Anja Pärson: inse att era glansdagar är över. Det bara är så. Punkt.

L.

Måndag

Jahapp. Då var det måndag. Fast det är torsdag. Det var lördag-söndag tisdag och onsdag. Rörigt? Vilsen? Nej inte alls, så går det när man säsongsjobbar.

I fredags (måndags) så upptäckte jag många värmländska pärlor som jag aldrig sett förut. Ekshärad var ändå grädden på moset. Det var pricken över i:et. Många tankar for genom huvudet när konkursbilen kombi 9-5 rullade genom Hagfors kommuns stolthet. Innan vi rullade ut ur byn hann jag lova mig själv att där, där ska jag bo någon gång innan jag dör. 

I fredags (måndags) fick jag också bekräftat vad jag länge grubblat över. Hammarö och Skoghall är två helt olika ställen som inte för förknippas eller beblandas. Usch å fy, hemska tanke. Det är som att tro att Felix tomatketchup är det samma som Heinz. På Hammarö (Hammeröa) bor snobbarna som bygger vikar i Vänern för att kunna dra in sina 3 miljoners-båtar till sina 15 miljoners-villor. I Skoghall hittar man fotfolket som demonsterar på 1:a maj, "alla ska med". 

Nåja Hammeröa är en väldigt trevlig ö (trots inbördekriget mellan adeln och bönderna) jag skulle ju ljuga om jag påstod något annat. Denna känsla beror dock varken på de tjusiga 15 miljoners-villorna eller Vänerns skvälpande vatten. Denna känsla beror på en speciell person. En riktigt jävla fin liftvärd.

Nu ska jag ge mig ut i Sysslebäcksmörkret. Beach 2011 har ju aldrig varit närmare än just nu. 

På onsdag, i övermorgon alltså, är det dags för schlager. Riktigt jävla härligt. Denna vecka ska jag också börja lära mig att carva på riktigt. Kommer bli grymt.





L.


  

RSS 2.0