44 dagar

Grattis bloggen, hela 44 dagar med underbara inlägg från två underbara människor. Värt att fira.

Wohoo yeah!♥

L.

Ingen vill se!

Saker som vi sett idag, men inte ville se: Fotboll och Shorts!

 I skolan:

" Ingen vill se skinkor utanför shortsen! Så köp en storlek större!" ω

Mixi och Lalliz tycker till!
Tillbringa lunchrasten med att se på treåringar som sparkar fotbollen åt fel och i fel mål, inget vi rekommenderar!

Mixi & Lalliz



Gris!

Hur mycket gris måste man va för att ta emot ett grishjärta?

1. 25%
2. 50%
3: 75%

( Är du 100% har du antagligen redan ett grishjärta)

/
Mixi & Lalliz

Dissen!

En vanlig måndag i kön till lunchen:

H: Vi måste göra nåt till helgen eller så, det va så längesen!                                      
Mixi: Aa visst!
Lalliz: Ja vi tar väl studenten den 10 juni, vi syns väl då?!    

MIXI & LALLIZ GARV!!♣                                             


Sportlov!

Jo visst är det väl underbart med sportlov! Lov överhuvudtaget.. slippa skolan. Men vad gäller lov som är i bara en vecka så går det otroligt fort. Så fort man lämnar skolan på fredagen så börjar tiden springa iväg. Tiden går fort och man njuter, fram till fredag.. då man kommer på att "f*n det är skola på måndag" och så kommer paniken över allt man INTE gjort under lovet. Den där uppsatsen som ska in och det där provet som är nästa vecka.. Sista tre dagarna känns inte som ledigthet utan bara ångest över att börja skolan igen. Men vi håller ut och väntar på påsklovet!

Mixi

trevligt med närhet i bussen -.-


Åkte buss här om dagen och kom att tänka på något som hände när jag var på väg till Stockholm för ett antal veckor sedan. Jag satt på bussen helt oskyldigt hade fixat allt för en trevlig resa, jag hade mp3, en bra bok och lite skolarbete med mig. (Duktigt att plugga, jag vet!). Så får jag ha bussplatsen för mig själv, tänkte tyst för mig själv att det va helt underbart att inte behöva trängas med någon, men det fick jag betala för när bussen kom till Örebro.

Det stiger på massor med folk på bussen, fick inte behålla platsen för mig själv, det kommer en kille och sätter sig bredvid mig och trött som jag var vänder jag mig mot fönstret för att slumra lite. Men det var inte bara jag som var trött utan även personen brevid mig. Han börjar i stort sett hänga över mig vilket jag finner otroligt obekvämt, så jag vrider på mig för att han ska vakna och sätta sig upp. Men 5 minuter senare sitter jag i samma situation, samma sak upprepades ett antal gånger men till slut lyckades han väl hålla sig vaken. Men att komma fram till Stockholm då kändes som ren befrielse då jag inte gillar människor som kommer för nära när jag inte känner dem och den här personen kom ALLDELES för nära!

Miixi!

RSS 2.0